Hoppas hoppas!

Modell för dagen: Ida!

Idag har många tankar farit runt i mitt huvud. Jag har snart gått hemma (arbetslös) i snart ett år. Det har verkligen varit jobbigt och påfrestande för psyket.

Det jobbigaste har varit ensamheten, att inte träffa några människor och inte komma ut. Inte ha några tider att passa, ingen som saknar en om man sover en timme extra på morgonen, ingen som saknar en om man blir borta. Och att vara ledig utan att vara ledig från något.

Ja alla som har varit arbetslösa en tid förstår...

När jag blev uppsagd från mitt fd arbetsplats tänkte jag att jag ska minsann inte gå hemma länge. "Hög" av mitt mod och självförtroende sökte jag jobb efter jobb men utan resultat.

Nu har det gått så lång tid och mitt höga rus på självförtroende och "go" har ebbat ut.

Arbetslösheten har gjort mig deprimerad och asocial. Det känns inte som jag längre.

Men nu har jag iallafall tagit ett steg ut igen och hoppas att det finns något för mig där ute iallafall! Imorgon ska jag på intervju till ett företag för en eventuell arbetsplatspraktik. Så hoppas hoppas hoppas nu allt går vägen för jag är jätte nervös!

Kramar Elin.